Tommy och Jessica Flöjt håll mjölkgård med två robot i Kronoby. Positiv par drar nytta av den senaste avelsarbetet, och tycker att investera i den bästa betala för sig själv.
Tommy och Jessica Flöjt bor i den lilla byn Kolam i Kronoby kommun. De är nionde generationen på gården med anor från 1750-talet. De tog över 2004 det som då var en båsladugård med plats för 37 kor.
– Det var en självklarhet för Tommy att ta över efter sin far. Fadern Börje hjälper gärna till än i dag, berättar dom.
År 2007 i januari stod nya ladugården med mjölkstation klar, och 2012 satte de in mjölkrobotar. Utfodringen sker med fullfodervagn och i robotkioskerna får korna allfoder med eget spannmål.
De har två anställda: Julia Timmerbacka som jobbar i ladugården, och Johan Ahlvik som är största delen ute på jordbruket.
Avelsplaneringen fyra gånger i år
Det finns 270 djur på gården: 2/3 ayrshire och 1/3 holstein. Tjurar föds upp till halvårs ålder. Gamla fähuset fungerar i dag som kvigstall. Kalvarna flyttas direkt till kvigfähuset, där bor dom fint i iglon för att sen flyttas till gruppbox med drickautomat. Från gruppboxen får dom sen större utrymme att röra sig på med ströbädd. Vid halvårs ålder flyttas de i boxar med spalt. När de är seminerade och konstaterade dräktiga, flyttas de till stora lösdriftsladugården med korna.
När Tommy och Jessica tog nya ladugården i bruk började man avelsplanera två gånger i året. Hösten 2014 började man genomtesta alla kvigor, så de första har börjat kalva in nu.
– Från och med i år så avelsplanerar vi fyra gånger per år, säger Tommy och Jessica.
Paret anser att de har bättre koll när man går igenom bara de som skall semineras inom de närmsta tre månaderna, det sker så mycket i en ladugård av denna storlek på ett halvt eller ett år. Det används mycket mera könssorterade doser och även mycket mera biffraser.
”Man kan inte spara sig rik”
Jag frågar att hur det kommer sig att de vill satsa just i dessa tider. Tommy svarar med ett skratt:
– Man kan inte spara sig rik, man måste investera sig rik!
Jessica tillägger att det betalar sig nog tillbaka när man kan satsa på endast de bästa. De tror på indexen och har märkt att förstagångskalvarna med högre index är de bättre individerna. Att korna ser bättre ut och mjölkar mer. Juverexteriören har ändrat radikalt till det bättre på senaste år men det beror till stor del på att man lag stor tyngdpunkt på den när det blev aktuellt med robot.
Gården har fått mycket mera högindex kvigor och tjurrekommendationerna från VikingGenetics haglar in betydligt mer än tidigare.
– Nu går dessutom provtagningen så mycket enklare med genomöronmärken. Förut tog vi genomtesten med TEGO lapparna i samband med avhorning, men det var inte så lyckat eftersom kalvarna fick sämre blodcirkulation när de hade fått lugnandemedel och det blev svårt att få bra prov tagna.
Nu sparar man ett arbetsmoment eftersom provtagningen sker automatiskt i samband med öronmärkningen. Genomsvaren kommer betydligt snabbare också än tidigare, men de hoppas att det skulle kunna förbättras ytterligare, så man hinner sätta de kalvar man inte vill ha till förmedling.
– Nu föds alla kalvar upp och vi går igenom vid ganska tidig ålder genomsvaren och rensar ut de som de inte har stora förhoppningar på, de kvigorna får egna boxar och föds upp till slakt, säger dom.
Anne Rantala, seminolog, besöker ofta kor och kvigor hos Flöjt.
Man måste ser positivt på framtiden
Jag funderar på om de är nöjda med det dom byggt upp. Jessica säger det är bra att göra investeringar i etapper, inte allt på en gång. Hon skrattar och säger att det är bättre med ”jämna plågor”.
– Alltid finns det sådant man skulle vilja ändra på och som man kunde gjort annorlunda. Som att stora ladugården var planerad för mjölkstation och är inte optimal för robot. Man lär sig med tiden.
De är båda överens om att man skall inte glömma kalvarna, de skall ha bästa tänkbara skötsel och utrymme för att sen bli en bra mjölkko.
– Inte vara rädd att ha kvigorna att kalva in i tidig ålder. Om man väntar för länge blir deras brunst svagare och de hinner lägga på hullet så de är svåra att få dräktiga.
De säger att man måste tro på det man gör och ser positivt på framtiden. En tredje robot finns på planeringen. Jessica skulle också kunna tänka sig att gå egenseminutbildning. Inte för att börja seminera själv, hon är nöjd med servicen, men för att lära sig att känna i korna och bli ännu bättre på det här med brunstpassning.
Barnen Vilma (12 år) och Victor (15 år) är intresserade av att delta i sysslorna på gården. När familjen har ledigt hittar man dom oftast på språng, på slalomresor men även resmål till varmare breddgrader. Att få njuta av lediga dagar med barnen är nått av det bästa de vet.
Text och bilder: Pernilla Grön-Stenman, avelsspecialist i Österbotten
Slalom är familjens gemensam hobby. (Foto familjens egen).