Varje månad efter att resultaten från genomtesterna har kommit gör VikingGenetics tjuranalytikerna Ritva Hilpelä-Lallukka (på AY) och Katarina Hägg (på HOL) listor på intressanta djur som de endera vill köpa in till Hollola eller göra spolningskontrakt med hemma på gården.
För ett spolningskontrakt tittar man på kvigor som är 9 månader eller äldre. NTM värdet skall vara +20, man kan vara intresserad av de som har lägre index om de har ett speciellt släkte eller om de har visat ha anlag för att nedärva hornlöshet. Man tar även i beaktande tidigare kontrakt, kvigans delindex och moderns exteriörbedömning.
Tjuranalytikerna tar kontakt med gården via e-post och bifogar ett tomt kontrakt som man får bekanta sig med. Om man vill spola sin kviga så undertecknar man sen det riktiga avtalet och sköter sen själv, eller tar hjälp av sin avelsspecialist och embryoseminolog de praktiska sakerna: håller koll på kvigans brunstcykel, beställer doser av den/de tjurar som analytikerna har valt ut, tar kontakt med spolningsveterinär, väljer ut och förbereder embryomottagare.
Spolningen
Kvigan som skall spolas får hormoner innan, även de djur man valt som embryomottagare behandlas för att synkronisera deras brunster. Kvigan semineras, man brukar seminera dom flera gånger i samma brunst ofta t.o.m två gånger samma dag.
Doserna man använder är de allra första doserna av VG:s egna unga tjurar eller import som ännu inte finns till försäljning. Nu förtiden använder man ganska ofta doser av två olika tjurar, det är för att det är säkrare fertilitetsmässigt just för att det är unga tjurar det handlar om men även att få embryon/avkommor av två olika på samma gång. Kalvens fader får man reda på sen genom att genomtesta kalven.
Mottagarna skall samtidigt visa brunst. Sju dagar efter seminering är det dags för spolningen. Det kommer alltid en spolningsveterinär och embryoseminolog ut till gården. Viktigt att man har rena ytor till förfogande och att man kan låsa fast djuret åtskild.
Kvigan som skall spolas får epiduralbedövning och rengörs noggrant. Veterinären spolar med assistans av seminologen, men det behövs också hjälp av gårdsfolket. Tidsmässigt varierar varje spolning beroende på djurets samarbetsvilja och även fysiska faktorer inverkar. Men man räknar ½-2 timmar.
Embryon
Efter att spolningen är klar ute i fähuset så vill veterinären ha ett bra och rent utrymme att kunna sitta och titta i mikroskop vid. Sedan sitter veterinär och seminologen och tittar genom vätskan för att se om de hittar embryon, om det blir några fynd plockas de bort och packas.
Man sätter in färska embryon i de mottagare man valt ut och resten fryses. Embryona äger besättningen. Kvigan som spolats får tömningssprutor och semineras därefter som vanligt när hon kommit igång med en normal brunstcykel.
Viking Genetics betalar ut 1000 € efter att spolningen registrerats och har som ända krav att (några av) embryona används inom tre månader.
********************************************
Två olika spolningar, två olika dagar
Andra veckan i januari hade vi två spolningskontrakt i Österbotten. Först ut var hos Gabriella och Benneth Teir i Yttermark. Deras båsladugård är byggd 2014 med 44 platser. De har också kvighall med rum tjuruppfödning.
Gabriella var lite tveksam inför spolningen eftersom på gården aldrig tidigare gjorts någon spolning, inte ens en embryoinsättning. Men hon övertalades att med ett spolningskontrakt förlorar man inget på att testa.
– Eftersom spolningen var något helt nytt för oss var det mycket bra att Anders Granbäck, embryoseminolog och fertilitetsrådgivare, hjälpte oss genom hela processen. Trots att han inte kunde vara med på själva spolningen var det nog hans förtjänst att den blev av, säger Gabriella.
Många förberedelser inför spolningen men hon upplevde att fick bra hjälp av hela gänget.
– Dagen inleddes med kaffe för att bekanta oss och gå igenom rutinerna. Personal var mycket noggrann och professionell. På plats var veterinären Viljar Sedrik, embryoseminologen Veli-Pekka Hautarinne och vår egen seminolog och fertilitetsrådgivare Tina Ek.
Tina hade en vecka innan seminerat kvigan Lea och spänningen var stor. Själva spolningen gick ganska fort och lugnt till i god anda, säger Gabriella.
– Sedan kom dags för veterinären att installera sig med sitt laboratorium på vårt köksbord för att kolla om det blivit några embryon. Under tiden undersökte vi våra 6 mottagarkvigor om de var redo att ta emot eventuella embryon. Det visade sig att 5 av 6 st hade bra gulkropp och nu fick vi vänta på resultatet av laboratoriejobbet. Det blev toppresultat med 20 embryon.
– Vi var glada över resultatet, sattes 5 färska embryon in och resten frystes ner för senare användning och för att säljas, säger Gabriella.
Hon tycker att det var en mycket lyckad dag.
– Med kunnig och glad personal från Faba gör att jag varmt kan rekommendera andra att prova på en spolning. En jätte intressant dag och riktigt roligt att få ha upplevt detta, att själv få titta på embryona i mikroskop var en häftig upplevelse. Det lyckade resultatet gav oss en rejäl kick att fortsätta genomtesta och se vad framtiden har att erbjuda!
Den andra spolningen med Thodin
Följande dag var det dags för den andra spolningen. Veterinär Viljar Sedrik skötte även denna och assisterades av embryoseminolog Johan Kurtén, även jag (Pernilla Grön-Stenman) var på plats för att fotografera.
Denna dag var vi hos Johan och Petra Thodin i Lillby. Deras fähuset är byggt i början av 2000 talet. Den har autotandem 7-platser, ca 65 kor. De föder upp kvigor själv.
Petra berättar att i början av 2000-talet fanns i Pedersöre embryospolningsringar.
– Jag tycket att det lät som ett vettigt sätt att förbättra avelsmaterialet i fähuset, så vi började med att köpta in 3 stycken embryon. Inläggningarna lyckades och jag ville själv veta mera om hur spolningen går till så jag kontaktade Anders Granbäck, vilket ledde till att vi spolade de två bästa korna i vår besättning. På den tiden fungerade Timo Nurttila som veterinär vid spolningar på det här området.
– Även spolningarna lyckades så vi har efter det spolat flera kor och några kvigor med mycket bra resultat. Bl.a. har kon Anette 237 spolats två gånger med över 20 överförbara embryon som resultat. Alla har inte blivit lagt in i mottagare direkt utan har frysts ner. Av dessa har en del sålts och en del använts på egen gård, säger Petra.
– De flesta gånger vi har spolat har vi haft två donor djur och 6-8 mottagardjur. Jag har valt att spola två djur på samma gång för att öka möjligheterna att få egna embryon. Gångerna innan detta har vi alltid haft för få mottagardjur.
Spolningen fodrar alltid en hel del arbete före med veterinärbesök, säger Petra.
– Undersökning av mottagardjur och donordjur samt vaccineringar. Ifall spolningen lyckas och man får överförbara embryon får man nog räkna med åtminstone en halv dags arbete med inlägg av embryon. Skulle Faba inte erbjudit sina förmånliga spolingskontrakt nu på intressanta djur så skulle vi antagligen inte ha spolat 516 Mjanette nu, eftersom vi har många embryon i lager som vi borde använda.
Kvigan som spolades nu hade inför spolningen flyttat till en seminbox. Ställt fram arbetsbord och skräpkorg bredvid boxen. Själva spolningen gick snabbt och lyckades bra förutom att hon var svår att bedöva.
Då vi sen flyttade till köksbordet och veterinären började undersöka resultatet visade det sig att kvigan troligen överreagerat för de embryon som hade befruktats hade växt för bra och i nått skede dött. Så den här delen av arbetsdagen gick snabbare än beräknat.
– Nu var jag glad över att vi har ett spolningskontrakt från Faba för då får vi en spolningsersättning även om vi inte fick några överförbara embryon, vilket betyder att vi inte själva står för kostnaderna, säger Petra.
– Eftersom seminören hade förberett sig och tagit med våra frysta embryon så lade vi in dem i stället. Ifall vi får flera erbjudanden på spolningskontrakt från Faba så spolar vi troligen igen ganska snart. I annat fall så siktar jag på att använda upp våra egna frysta embryon förrän vi spolar nästa gång.
Text: Pernilla Grön-Stenman, avelsspecialist i Österbotten.
Bilder: Pernilla Grön-Stenman, Gabriella Teir och Sanna Lohenoja
Lue juttu suomeksi Nauta-lehdestä 2/2017!